Balzac - ett livsprojekt

Tillbaka till Böcker!  Till Startsidan  Gästbok

Min Balzacsamling består av ca två hyllmetrar böcker av och om herrn ifråga. Det låter inte mycket. Betänk dock att det tagit mig bortåt 20 års letande för att hitta alla dessa böcker. Eftersom jag inte behärskar franskan mer än några parlörfraser, måste jag hålla mig till svenska och i viss mån engelska. Och trots att Balzac hör till de odiskutabelt största författarna, duggar inte precis nyutgåvorna tätt per år. Än idag finns det ett par hål i samlingen som väntar på att fyllas. Hur blir man då Balzacfreak? För mig började det vid mycket späd ålder; sex år tror jag att jag var. Radion sände då varje dag en dramatisering av Balzacs "Förlorade illusioner" där varje avsnitt var några minuter långt. Jag var ett av de barn som inte placerades på förskola utan fick gå hemma med en studerande mor, så därför kunde jag lyssna på programmen. Inte förstod jag väl mycket, men jag gillade den dramatiska titeln och att det verkade gå illa för en massa människor (drömunge, va?). Inte långt efteråt började TV sända "Kurtisanernas liv" i fransk TV-serietappning med Holger Löwenadler i en av huvudrollerna. Skurken Vautrin - i denna bok uppträder han under det falska namnet Abbé Herrera - fascinerade mig. Och har så fortsatt att göra. Så snart jag kunde läsa hjälpligt tog jag mig an uppgiften att sätta mig in i Balzacs mänskliga komedi, med start från just "Förlorade illusioner" i Niloës förkortade utgåva, och tur var väl det, annars hade det kanske stannat därmed. Det slog mig nämligen tidigt vilken otrolig svada Balzac kan ha vad gäller omständliga redogörelser för finansiella göromål. Det bluffas och spekuleras, skrivs reverser och rivs växlar, och förstår man inte den sortens begrepp blir det svårt att hänga med. Hans tämligen svartvita karaktärsskildringar är desto mer färgglada, åtminstone vad gäller skurkar, gnidare och dumhuvuden. Balzacs "helgon" framstår i alla fall för nutidens läsare som mindre trovärdiga figurer, och de går en ibland på nerverna med sin präktighet. Balzac-nybörjaren gör därför bäst i att inte starta med böcker som "Louis Lambert" eller "Liljan i dalen". Ju mer åren gick och läsförmågan skärptes, desto mer plöjde jag. Det som inte gick att köpa lånade jag på bibliotek. Efter ca tio års Balzacläsande införskaffade jag Stefan Zweigs stora Balzacbiografi och ägnade en sommar åt att studera författaren själv och hans leverne. Frågan är om inte hans livs historia står i vägen för hans verk. Inte ens Balzac själv skulle kunna hitta på en historia som den! Hans stolliga affärer, hans sätt att skriva (med alla famösa korrigeringsvändor), kvinnohistorierna - listan skulle kunna bli oändlig. Han är motsägelsernas man: hans skickliga skildringar av borgarbrackor och smaklösa uppkomlingar skulle han själv ha kunnat stå modell för. Han ålägger sig den största uppgift en enskild författare någonsin gjort: att beskriva hela sin samtid med dess samhälle och människor. För att trovärdigt kunna skildra detta samhälle (eller värld, om man så vill) granskar han och sätter sig in i de mest skilda områden. Samtidigt kan han inte betala småräkningar och jagas som en småtjuv runt Parisadresser. Se där en figur att vara intresserad av! Jag tvivlar på att jag någonsin blir klar med Messieur Honoré de Balzac.

Upp