Budgie

De blev aldrig riktigt stora, killarna från Cardiff i Wales. Mest kända är de för att bl a Metallica har gjort covers av några av deras låtar.
Från första skivan i början av 70-talet till "nystarten" förra hösten med första plattan på över 20 år, har Budgie levererat det jag anser vara den enda uthärdliga formen av rock: tung, riffbaserad, minimalistisk hårdrock – utan stämsång! –  i tremannasättning. Vill jag ha avancerad musik lyssnar jag på Olivier Messiaen eller Johann Sebastian Bach... Men nu var det Budgie det handlade om.

Den uteblivna succén har påståtts bero på, inte enbart basisten/sångaren Burke Shelleys gossopranröst som ger en kalla kårar av obehag ibland, inte heller det faktum att plattorna är ojämna och ibland slarvigt producerade, utan helt enkelt på det faktum att Shelley bar de glasögon han gjorde. Titta själva...det kan ligga något i det. "Baby, Please Don't Go" (utdrag)      Nå, vad är det som är bra med Budgie då? De är tre (den klassiska, "rena" uppsättningen) De är tunga De kan leverera riff och dessutom mangla dessa riff länge De är totalt ostylade  Glöm pudelfrilla och nitbrallor, här talar vi asfula britter, tre normala. hyggliga killar med känsla för tunga riff. Och då menar jag RIFF. Blytunga sådana. "You're The Biggest Thing Since Powdered Milk" (Live, utdrag)

Första skivan snabbinspelades med bandet i liveuppställning, utan större kunskap om skivbranschens trix, men med Black Sabbaths producent vid spakarna. Idag är skivan legendarisk i vissa kretsar och den står sig faktiskt än idag. Redan från början slog Budgie an tonen med sitt tunga sound, men också med sina kluriga nonsenstexter. Eller vad sägs om "Nude disintegrating parachutist woman"? Observera förresten trummisen på bilden till höger. Glöm dubbla baskaggar och sjutton hängpukor. Traditionell 60-talsuppsättning med hög stol gäller! TIDIG hårdrock, m a o! "Nude, Desintegrating_Parachutist_Woman" (utdrag)

Obehagligt nog innebar 80-talet att Budgie likaväl som alla andra bra hårdrockakter måste "anpassa" sig för att överleva bl a syntvågen. Efter originalgitarristen Tony Bourges avhopp  gick gruppen över till en heavy metal av mainstreammått. Visst finns det Budgie-fans som bara gillar det de gjorde under denna period, men jag är inte en av dem. I en tremannagrupp är gitarristen givetvis väldigt avgörande för den musikaliska framtoningen, och John Thomas pumpade ackordriff á la Saxon och ACDC mer än vad Bourge gjorde - den senare föredrog melodiska riff snarare ä ackord. Thomas var en bra hårdrocksgitarrist (hans karriär stoppades av en stroke för några år sedan) men det går tretton av hans sort på dussinet sedan länge. Sista skivan med Bourge bar det (ironiskt?) högmodiga namnet Impeckable och innehöll, trots vad en del puristiskt lagda fans än påstår, en del rätt bra låtar. "Melt The Ice Away" (utdrag)

Först nu är Budgie tillbaka i sin forna glans - tyvärr utan Bourge men med 2/3-delar av sättningen från guldepoken. CD:n från i höstas – deras 11:e –  är inte precis det bästa som gjorts, men några låtar håller helt OK klass. I Sverige spelade de i Sölvesborg för några år sedan och dessutom i mars 2007 i Sala (!) och Stockholm  (enda spelningarna utanför Brittiska öarna). Budgie anno 2008; Burke Shelley och trummisen Steve Williams hänger med från "urtiden" medan gitarristen Simon Lees axlade manteln som gitarrist fram till slutet av året, då han slutade pga tidsbrist. Sedan dess är Craig Goldy (f.d. Dio) den som matar riff på guran.

"Never turn your back on a friend" (1973) är en hårdrocksklassiker från Budgies glansperiod. Sin vana trogen anknöt skivomslagskonstnären till gruppens namn. Det är ingen mindre än Roger Dean som gjorde omslaget (fler av hans fantasifulla verk hittar man på bl a symfonirockarna Yes plattor). Ifall du inte visste det: Budgie betyder undulat på engelska – snacka om namn för en hårdrockgrupp... Undra på att det stora genombrottet aldrig kom! Lyssna på en snutt ur "I händerna på en däckmontör" (bara Budgie kan komma på en sådan titel!) "In The Grip Of A Tyrefitter's Hand" (utdrag)

Budgies texter är oftast mer eler mindre udda opus. Ibland kluriga och roliga, och ibland helt enkelt oförståeliga á la  David Bowie. Titta på texten till "Breadfan": BREADFAN, OPEN UP YOUR MIND, OPEN UP YOUR PURSE, NEVER NEVER NEVER GONNA LOSE IT. BREADFAN, TAKE IT ALL AWAY, NEVER GIVE AN INCH, GONNA MAKE A MINT, GONNA MAKE A MILLION. BREADFAN, YOU`VE GOT IT ALL, SONG LONG TIME FRIEND GONNA LOSE IT IN THE END,WHO`S A FOOL? SEE GIRL, GIVE IT ALL AWAY, STAY A BIRD, STAY A MAN STAY A, JUST STAY WHAT YOU WANNA BE. LOSER, GIVE IT ALL AWAY, NEVER STAY WITH THE WIDOW OF THE MAN WITH THE MONEY. SAILOR, WRAPPING UP THE TOWN WITH A GOWN AND A RECORD ON THE TOP OF YOU`RE GONNA BE A BAD BOY. BREADFAN, FINGER IN THE PIE IN THE SKY FOR A SHILLING ON THE NOSE OF A GEE GEE. COME ON, KEEP IT ALL ASIDE, WE WILL RIDE ON A BOAT TO THE MIDDLE OF AN ISLAND. LOSER, GIVE IT ALL AWAY, CAUSE I`M NEVER GONNA STAY CAUSE I DON`T NEED IT DON`T YOU FEEL IT IN YOUR VEINS ALL THE MONEY IN THIS WORLD AND I DON`T NEED IT LOSER GIVE IT ALL AWAY NEVER STAY WITH THE WIDOW OF THE MAN WITH THE MONEY SAILOR, WRAPPING UP THE TOWN WITH A GOWN ON RECORD ON THE TOP OF YOUR MAN BREADFAN FINGER IN THE PIE IN THE SKY...etc