Vår östlige granne Mauri Antero Numminen har sedan 1960-talet roat, stört eller chockerat folk på bägge sidor Östersjön. Till en början är det hans speciella (icke-)sångteknik som man lägger märke till, men om man tar sig tid att följa herr Numminens karriär - vilket jag gjort med stor behållning i snart 15 år - upptäcker man så mycket mer. Där finns t. ex. en sorts torr, lågmäld humor som mig veterligen inte finner sin like hos någon svenskfödd. Och hur rått han än lustslaktar klassiska pärlor som t ex Schubert-lieder, gör han det med kärlek och stor respekt för kompositören. Man kan säga, att Numminen gjort stor konst av att sjunga illa. Tuppar i rösten använder han som förslag innan nedåtgående toner, och på sina konserter brukar han spara första tuppen till en bit in i programmet för att sedan orsaka folkjubel när den kommer. Han till och med sjunger PÅ tuppen ibland (detta är en teknik som i Georgien kallas chrimansjuri och anses som något eftertraktat och högst njutbart - inte långt ifrån joddelteknik!).
”Ich hab´noch einen Koffer in Berlin”
Låten är en tysk evergreen, och bildkavalkaden nedan har jag gjort själv. Du hittar ännu mer Numminenstoff på YouTube, både från mig och ett otal andra fans.
Numminens ”klassiska visor”
N. skattar sig lycklig att han fick infallet att tolka några av sina favoriter bland klassiska ”visor” (hans eget ordval). Här kan du lyssna på några sådana. Klicka i spellistan och ... njut!
ÄNTLIGEN! En ny CD med Numminen på svenska hör inte till vanligheterna, tyvärr. Men när det slutligen kom ut en, visade det sig till största delen vara en live-CD! Mumma för de fans som någon gång upplevt honom levande på scen. Låtlistan bjuder väl inte på några större överraskningar, men ett angenämt nyhet för mig var När jag spelar på mitt dragspel; denna låt blev lite av en hit för Numminen på andra sidan järnridån. Hans egen presentation av låtens bakgrund är ett guldkorn. Läs mer om skivan i discografin längre ned på sidan!
Numminen och ständige vapendragaren Pedro Hietanen
DISCOGRAFI med utdrag ur låtar
Nedan kan du läsa lite om några skivor av Numminen som går att köpa i handeln idag. Listan gör alltså inte anspråk på att vara heltäckande. Ljudfilerna är av swf-format (Flash).
M A Numminen på svenska
Äkta finsk negerjazz på svenska är underrubriken på denna klassiker som borde finnas i alla skivhyllor. Lyssna och njut! Så gott som samtliga spår är numer klassiker. Men vad sjutton sjunger karl´n om i Hästarna och jag?
M A Numminen goes tech-no
Enligt Numminen själv är detta hans storsäljare. Experimentet med att tillföra några halvtaskiga trumprogrammeringar till en brokig samling schlagers o dyl har tyvärr inte resulterat i mer än en bitvis tämligen medioker platta, vilket blir särskilt tydligt om man jämför med de senaste årens samarbete med den begåvade DJ Sane (se högra spalten!) . Innehåller bl a en techno-cover på hans egen "Om en förälskad människa.
Itsy-Bitsy och andra konstupplevelser
Helt OK skiva, men tyvärr kliniskt fri från N:s härliga jazzstandardversioner. Ett par riktiga guldkorn finns (däribland Boken är min allerbästa vän), men resten är mest för entusiasterna. Titelspåret är ett försök att upprepa succén med Gummibollen, dock saknas värmen och humorn, så det bidde en tummatuta...
Månen Mannen Kokosnöten - en kombination av jazz och liv
Kan man annat än älska en sådan titel? En renodlad jazzskiva med N:s oförlikneliga tolkningar. Glöm dock covern på Ramels "Kokosnöten" som är en uppenbart kommersiell krok som skivan varit bättre förutan. Låna istället ditt öra åt röjarjazz som "Nå´n kom och tog min brud" m fl. Bitvis t o m rätt bra spel från hans kompband "den nyfolkliga allmogeorkestern". Om man skaffar CD-utgåvan, får man som en bonus samtliga låtar även med de finska sångpåläggen.
Jag har sett fröken Ellen i badet
En uppföljare till "M A Numminen på svenska", och en helt klart lyckad sådan. Flera spår blev klassiker och för entusiasten är skivan en given investering. Det är på denna skiva N. gjorde sina svenskspråkiga tolkningar av gamla 20-talsschlagers från Tyskland.
Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig
Titelspåret till trots (N:s genom tiderna största hit i Sverige) är skivan en ganska brokig samling där i mitt tycke jazzspåren är den största behållningen. Favoriten är emellertid "Milda Matilda, dom tänderna".
Kiusankappaleitan I och II (dubbelCD)
Samlings-CD sprängfyllda med en massa blandat, det mesta på finska. Det mesta materialet är förstås på finska, så du bör vara ett stort fan om du ska ha behållning av albumet. Men då får du också ta del av de underbara 60-talsinspelningarna då MA experimenterade runt i underground-kretsar. De finskspråkiga "urinspelningarna" av Wittgenstein-citaten finns här!! Lyssna på: "Tehtaan Vahtimestarit"
M A Numminen gör ont i Sverige
Senaste CD:n, till större delen inspelad live på anrika jazzklubben Fasching i Stockholm. Allt sitter som det ska: de småtorra skämten mellan låtarna, Hietanens tempoökningar i solon osv. Titelspåret är, tillsammans med en handfull fler spår, studioinspelat material som hörts en hel del i svensk radio under våren -08. Här finns också en upptagning från en av N:s största stunder i sin "svenska" karriär, nämligen Dägä dägä på Skansen tillsammans med ca 40 000 all-"sjungande" människor.
Diddy Wah Diddy
2000-talets motsvarighet till "Goes Techno". Några nummer är moderniserade versioner av skåpmat (ännu en Gummiboll, t ex), men här finns också guldstoff. Avslutningsspåret "Ich hab´noch einen Koffer in Berlin" är något unikt i Numminens karriär, nämligen ett ambience-doftande poem. Men egentligen är det en gammal tysk schlager som han läser upp... Lyssna på: "Mista Boogie-Woogie"
BÖCKER av M A Numminen
Tango är min passion
N:s största romanframgång i vårt land handlar om herr Virtanen, som är en kalenderbitare av Guds nåde när det gäller finsk tango. En av c:a dussinet böcker från N:s penna. Storyn går parallellt med N:s genomgång av tangons historia. Välskrivet och påläst. Bra upplägg enl. det klassiska, grekiska dramats ingredienser. Roligt också!
Sagor och osagor
skrevs 1975 och utgavs 1981 i Sverige. Titeln till trots är det ingen bok för barn, och är till följd av N:s tämligen "akademiska" svenska (läs: högtravande) bitvis rätt krävande även för vuxna. Litterärt, fantasifullt, absurt och stundom rätt kul! Finns endast antikvariskt!
Diskreta hejdlösheter
från 1978 är en oumbärlig bok för Numminen-fanset. Prosastycken varvas med sångtexter och författarens teckningar. Filosofiska utläggningar typ "Vad är Itse?" ställer frågan om N:s eventuella mentala ohälsa på sin spets (lugn, den är god!) medan avantgardestyckena visar att det var roligare förr i kulturens värld. Eller? Finns endast antikvariskt! Dyker stundom upp på Tradera, om man har tur.
En sällsynt video
kan du se här. Hoppas YLE ursäktar. Numminen & Hietanen framför "Presidentrock". Pedro ökar i pianosolot, och MA lyckas med konststycket att läsa innantill från notställspapper framför kameran i en låt han spelat otaliga gånger förr - och ÄNDÅ sjunger han fel!!
En afton med Numminen & c:o
En kulen höstafton i Göteborg för sådär en sju år sedan, styrde jag och fästmön våra steg till jazzklubben Nefertiti för att för första gången åhöra M A Numminen och Den Nyfolkliga Allmogeorkestern, kvällen till ära kallad Jazzorkester istället. Stället kryllade av kulturnissar; bokmässan pågick i staden och det var också därför herr Numminen fanns på plats (han är bland mycket annat även en framgångsrik författare). Uppläsning av finsk poesi stod på schemat, och inget fel i det, men när skulle våra hjältar äntra scenen? Numminen o c:o satt i en hörna av restaurangen; då och då reste sig huvudpersonen ifråga och spanade efter något. Starkt försenade intar de slutligen scenen och låter förstå att deras basist, kallad "gasfenomenet", aldrig dykt upp. Därför inledes konserten med några av de låtar som enligt N. kan spelas utan ifrågavarande gas..förlåt, basspelare. En bit in i repertoiren kommer den första, efterlängtade tuppen i herr N:s sång: publiken jublar! En och annan, mig själv inbegripet, sjunger med i klassikerna som passerar revy. Låtar kommer och går, men snart säger N. att nu är de nere på kistbottnen med baslösa låtar. Vad göra? Som ett svar på frågan ses en kontrabas bäras genom publikhavet. Man gör rum för den förlorade sonen på scen. N. förklarar prompt att "Nu får du spela solo i alla visor (Numminen använder ofta detta uttryck istället för "låtar"). Nästa "visa" räknas in, men basisten vinkar och ber om en stämton. Numminen tar till orda: "Ska du stämma kontrabasen också?! Nå! Det kan ju hända att det finns någon musikalisk person i publiken..."
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att Numminen inte har en egen fan-club i vårt land!
Lyssna
på ett av hr Numminens "scatsångsolon": I´m in the mood for love från skivan " M A Numminen på svenska"
Oslagbara rim; Numminen och svenska språket
Numminen har ofta spelat in sina låtar i flera versioner för att på så sätt nå lyssnare utanför Suomis gränser. Efter det obligatoriska finska sångpålägget gör han således vanligtvis även en svensk dito, med blandat resultat, textmässigt sett. Vi får inte glömma att N är helfinsk, och ej finlandssvensk, som vissa svenskar tror. Därför är det ju inte unikt att han ibland slinter lite på orden. Låt mig dock understryka att N i övrigt är en språkbegåvad man, med stora kunskaper i både tyska och esperanto (det senare var obligatoriskt i skolan i den delen av Finland som N växte upp i). Men svenskan, tillstår N, har från allra första början gäckat honom. Nå, bör nu en medmänniskas språkmissar skrattas åt? Mitt svar i denna fråga är: det blir onekligen ännu en komisk parameter, och jag tror N bjuder på det. Jag är INTE Numminen-fan för att få flina åt språkbrister, eller sångbrister heller, för den delen. Men visst är det något utmärkande, alltid. Bland det mest utmärkande är:
* kryptiska betoningar, t ex: "Stenarna fräser av vatten, näcken han gurglar i kranen" (ur låten Amalia går med sin gummikavaljer i bastu)
* konstruerade, sökta vändningar, antagligen beroende på svårigheter att översätta originaltexten till svenska
* knackiga, stundom extremt märkliga rim, av vilka följande är oslagbara: I sången Låga av elden (bara titeln!!) rimmar han asbest på krass best
* sluddrig diktion, alltifrån enstaka ord (ex. ffrimmt i st f frimodigt) till hela låtars otydbarhet ("Den fjärde av bröderna" är endast bitvis möjlig att tyda alls)
Jag satt på första parkett när Numminen var i Göteborg i april -08 och "sjöng" på Nefertiti igen. Här kan du se en snutt!
M:s teckningar är inte helt olika Slas´alster. Ofta bifogar han en undertext av absurd art. Klicka på bilden och titta närmre! Observera (den medvetna?) kopplingen till dikten "Dägä dägä" (se länken ovanför bilden!)
Vår östlige granne Mauri Antero Numminen har sedan 1960-talet roat, stört eller chockerat folk på bägge sidor Östersjön. Till en början är det hans speciella (icke-)sångteknik som man lägger märke till, men om man tar sig tid att följa herr Numminens karriär - vilket jag gjort med stor behållning i snart 15 år - upptäcker man så mycket mer. Där finns t. ex. en sorts torr, lågmäld humor som mig veterligen inte finner sin like hos någon svenskfödd. Och hur rått han än lustslaktar klassiska pärlor som t ex Schubert-lieder, gör han det med kärlek och stor respekt för kompositören. Man kan säga, att Numminen gjort stor konst av att sjunga illa. Tuppar i rösten använder han som förslag innan nedåtgående toner, och på sina konserter brukar han spara första tuppen till en bit in i programmet för att sedan orsaka folkjubel när den kommer. Han till och med sjunger PÅ tuppen ibland (detta är en teknik som i Georgien kallas chrimansjuri och anses som något eftertraktat och högst njutbart - inte långt ifrån joddelteknik!).
ÄNTLIGEN! 
En kulen höstafton i Göteborg för sådär en sju år sedan, styrde jag och fästmön våra steg till jazzklubben Nefertiti för att för första gången åhöra M A Numminen och Den Nyfolkliga Allmogeorkestern, kvällen till ära kallad Jazzorkester istället. Stället kryllade av kulturnissar; bokmässan pågick i staden och det var också därför herr Numminen fanns på plats (han är bland mycket annat även en framgångsrik författare). Uppläsning av finsk poesi stod på schemat, och inget fel i det, men när skulle våra hjältar äntra scenen? Numminen o c:o satt i en hörna av restaurangen; då och då reste sig huvudpersonen ifråga och spanade efter något. Starkt försenade intar de slutligen scenen och låter förstå att deras basist, kallad "gasfenomenet", aldrig dykt upp. Därför inledes konserten med några av de låtar som enligt N. kan spelas utan ifrågavarande gas..förlåt, basspelare.
; popup.document.open();popup.document.write( '<html><head><link rel=\'stylesheet\' href=\'../_frame/site.css\' type=\'text/css\'></head><body style=\'background-color:#FFFFFF;background-image:url(../_frame/blank.gif);\' bgcolor=#FFFFFF><center><img src=\'bv000019.jpg\' alt=\'\'><br><br><table class=\'wg-panel\' style=\'border:none\'><tr><td><a href=\'javascript:close();\'>Stäng fönstret</a></td></tr></table></center></body></html>' );popup.document.close(); "Klicka för att förstora")
