Robin Trower

Gitarrist med känsla för bluesigt vibrato. Kolla in honom och lyssna på några snuttar ur hans digra repertoir...

Han är gammal. Han är rynkig. Han har hästtänder. Och han spelar gitarr bättre och bättre för varje år! Robin Trower är något av rockvärldens Duracell; han låter sig inte stoppas. Efter åren med Procol Harum blev det eget band, samtidigt som han bytte från Gibson Les Paul till Fender Stratocaster (dutti ponke!). Genom åren och plattorna har herr Trower visat prov på en närmast komisk överanvändning av woah-woah-pedal som han dessutom mer eller mindre medvetet "härmar" med munnen medan han spelar. Jmfr Janne Schaffers tunga...

Hur som helst, spela kan karl´n. Buddy Guy, Albert King, Jimi Hendrix m fl har influerat honom. Hans egen stil, smakfull i sin ekonomi  med ett stort uttryck, är av den sorten som gör att man kan särskilja honom på en enda ton. Inte minst det särpräglade vibratot är legendariskt. 80-talet innebar, som för så många andra artister inom den tyngre rocken, en kamp för överlevnad. Robin Trower band utökades bl a med synt och annat jox som knappast gjorde de tunna låtidéerna bättre. Först på det sena 90-talet har farfar Trower hittat hem igen - och vilken comeback! Raka rör, spelglädje, kompromisslöst. Skivorna är många. Den som vill kan ta en titt på DVD:n han släppte för något år sedan med namnet "Living out of time". Där har vi Trower i sin prydno: live, i den traditionella tremannasättningen utan krusiduller, med en skön blandning av låtar från karriären och en entusiastisk publik. Tyvärr får vi aldrig höra Trowers band med den karaktäristiska sångrösten, tillhörig James Dewar, mer. Denne fick en stroke, och efter flera års sjukhusvistelse avled han i början av 2000-talet. Vi får glädja oss åt Trowers eminenta gitarrspel istället och minnas Dewar med tacksamhet.