|
I den ryska sagans värld: Hjälten Ilja Muromets
I vår del av Europa förknippar vi sagor med H C Andersen och bröderna Grimm. När de ryska folksagorna omsider nådde oss i översättning, mötte oss en sagovärld som på det hela taget inte skiljer sig vad gäller naiva fantasier, val av ämnen etc. Men där finns stora och fascinerande skillnader när det gäller själva tonen. Här finner du drakar och trollkarlar som styr naturlagarna; en eldfågel med ögon av kristall, och fjädrar, så lysande av guld att en enda skulle kunna lysa upp ett helt rum; en skogsande i skepnad av en gammal man i bondekläder (jämför med Tolkiens Tom Bombadill!) med höger sko på vänster fot och vice versa, som inne i skogen är hög som ett träd men utanför skogen kort som ett grässtrå, en skogsman som med ordlös sång lockar folk vilse; ett odödligt skelett vid namn Bessmertnyj som plågar modiga och barmhärtiga människor och vars "död" ligger gömd i ett ägg som finns i en anka som finns i en kanin som ligger i en låda, nedgrävd bakom en ek på en öde ö ute på havet; häxan Baba-Jaga, som bor i en stuga uppburen av hönsben, med en gärdesgård av människoknotor, samma häxa som för övrigt flyger genom luften inte på en kvast men i en mortel, som äter människokött och har en egen äng beströdd med sina offers skelettdelar, samma häxa som har tre par mystiska händer som betjänter, alltför skräckinjagande för att kunna beskrivas…
Det finns, som vi ser, en otrolig fantasi i dessa sagor. Inte sällan handlar de om en persons hela liv snarare än ögonblicksskildringar. Sagor om Rysslands nationalhjältar, bylinerna, sjöngs till ackompanjemang av instrumentet gusli. Den som framförde hade stjärnstatus; de kallades skaziteli, "berättare" kort och gott, och framträde inte sällan för stor publik. En god berättare skulle kunna brodera ut och variera sagan under sångens gång.
Var bylinerna kommer ifrån från början är okänt. Vi hade inte känt till dem alls om inte de råkat överleva tidens gång i en provins i Sibirien, där moderna forskare hittade och nedtecknade dem. Och tur var det. Ryssarna älskar sina byliner med en glöd som en västerlänning inte kan förstå.
Den mest kände av dessa nationalhjältar heter Ilja Muromets och är bogatyr, dvs hjälte. Han är liksom Lancelot och Gawain riddare under en kung, i Iljas fall storfursten Vladimir - en historisk person som införde kristendomen i Ryssland.
Enligt traditionen var Ilja krympling och bondson.
"Han växte upp och blev tio år gammal, och han kunde inte gå. Han växte upp och blev tjugo år gammal, och han kunde inte gå. Han växte upp och blev trettio år gammal, och han kunde inte gå".
En dag när Ilja är trettio år, lämnar hans mor och far honom för att arbeta på fälten. Han får tillsägelse att sitta stilla vid ugnen. Plötsligt knackar några pilgrimer på och ber om öl. Gästfri som han är bjuder Ilja in dem, men med gråten i hals förklarar han att han inte kan betjäna dem, för han kan ju inte gå. Pilgrimerna säger då till honom att prova - och se! Till Iljas förvåning bär benen honom. Nu får han instruktioner av främlingarna om vad han ska be sin far om: en ung hingst, rustning och lans, sadel, silkespiska, svärd och kniv. Han får detta av sin far, och hästen hoppar högre än trädtopparna och kan ta språng över hela sjöar om så krävs. Nu träder Ilja ut i livet och beger sig till Kiev för att gå i tjänst hos furst Vladimir, vilken gör honom till ledare för en hel hop hjältar.
Ilja råkar ut för de mest hejdlösa äventyr. Inte minst slår han ihjäl monster. Värst är väl Näktergalsrövaren, eller Solovej, som bor uppe i ektopparna och kan skrika så att gräset vissnar, blommorna förtvinar och människor som hör det dör. Ilja sätter en pil genom ögat på monstret och släpar det efter hästen till Kiev.
En av de märkligare bylinerna är den om hur Ilja dör. Han kommer som gammal till en korsväg, utmärkt med tre stenar. En visar vägen till rikedom, en till hustru och en till döden. Ilja tänker att rikedom är onödigt när man inte har någon hustru att slösa den på, och eftersom han är för gammal för att gifta sig väljer han döden (!). Nu blir han överfallen av 40 000 banditer, men han dödar dem till sista man. Nu tar han en ny väg, den till att skaffa hustru, och råkar ut för fler märkliga episoder. Slutligen står han vid korsvägen igen och väljer den sista vägen. Han vinner en omätlig rikedom men skänker allt till tiggare och fattiga barn. Dör gör han först långt senare, då han mitt under en strid förvandlas till sten! Berättandet av allt detta sker tämligen objektivt och - kan man tycka - enkelt eller rent av torftigt. Ilja och de andra hjältarna har en anspråkslöshet i sitt väsen som tillkommer den som besitter total självsäkerhet. Känslan av underförstådd kraft hos dem är så stark att de inte behöver skryta med sin tapperhet, för skrytet skulle bara minska den. Sagorna är fulla av humor som motverkar den ofta markanta sorgsenheten i tonen.
Det sägs att ingen som inte är född ryss någonsin kan förstå det ryska kynnet. Må så vara. Kanske kan deras sagor vara en inkörsport till förståelse. I vilket fall är det en fascinerande läsning!
Upp
| | Tillbaka till Böcker! |
|  | | ©Johan Gustafsson 2008. All rights reserved. |
|
|  | | Träna de små grå! | |
|
