|
|
Torsson |  | |  | |  När smartheten gifte sig med folklighetenInte ens den äldre generationen svenskar har missat en klassiker som "Det spelades bättre boll" (tacka för det, Gunnar Nordahls namn är ju med i texten!)
Samtidigt förvånar det mig storligen att Sveriges kultband n:o 1, Skånska Torsson, ibland inte ens nämns när kultklassikerna ska listas upp. Kan det bero på att deras kluriga vardagsrealism och middle-of-the-road-rock främst tilltalar akademiker i medelåldern? Eller är det helt enkelt så att folk inte förstår mild ironi? Jag minns med förfärande tydlighet responsen bland mina kompisar på bandets framträdande på TV:s flaggskepp Måndagsbörsen 1980 (se videolänk nedan!). "Vad var det där?", löd genmälet dagen efter. Det lät sig helt enkelt inte placeras i ett fack så lätt. Och si: svenskarne voro nu delade i tvenne läger; Torsson YEAH och Torsson VA???.
Hur som helst är ingen skivkollektion, med anspråk på någorlunda bredd, fullständig utan åtminstone en av Torssons plattor. Köp någon av de utmärkta samlingsplattor som har getts ut under åren, och som kan tjäna som introduktioner till denna sydstatsstolthet. Därefter är risken stor att du går samma öde till mötes som vi andra nördar som intresserar sig för sekundära detaljer i perifera låtar (se frågesporten här bredvid!)
Namnet lär vara hopsatt av de samlade initialerna på bandets medlemmars husdjur. Frontfiguren Bo Åkerström var med från starten (han gick förresten i samma gymnasium som min storebror) och satte standarden med sin lätt nasala sångröst och de karaktäristiska R-en förutan vilka inte Torsson är Torsson. De första inspelningarna från studion i Klippan är alla klassiker. Låten "Klippan centrum" utgjorde förresten en sorts utgångspunkt för ett annat TV-program jag minns från barndomen. TV-teamet åkte helt enkelt ner till samhället ifråga, letade upp de i texten omnämnda korvkioskerna och intervjuade lite folk (mest ungdomar, men också en man i korvståndskön som jag inte kan glömma; han mimade senare i programmet till sin egen låt om pappersbruket i Klippan, vilket tragiskt nog gick i graven nyligen. Pappersbruket, alltså.). Nåja...!
Från starten blev det uppenbart att bandet inte skulle förse svenskarna med "virtuost" framförd kvalitetspopulärmusik, i alla fall inte i den bemärkelsen att Torssonskivorna skulle ha sin givna plats i t. ex. Toto-fansens gula LP-drickaback. I själva verket ter sig Torssons tidiga skivor som stundom tämligen taffligt framförda opus. För oss som följt bandet genom åren är detta emellertid inget minus, snarare tvärtom. Missförstå mig inte nu; att heroisera och kultförklara akter bara för att de inte kan spela kunde folk syssla med på vänsterns 70-tal, så icke jag (Och observera: Torsson är heller inget dåligt band!!). Det är bara det att Torsson spelar "illa" så... så bra, helt enkelt. Eller snarare: de spelade illa. Många fans har uttryckt sin besvikelse över att moderna Torsson börjat "lära sig spela" (trams; de har alltid kunnat spela). Fenomenet Torsson går utöver begreppen bra/dåligt. Torsson är mycket större därute i stugorna än många skulle tro, och majoriteten har väl inte alltid fel, eller??
Det heter ibland att bara akademiker uppskattar bandet. Går jag till mig själv så bekräftar jag det påståendet. Men rent allmänt tror jag inte det stämmer. I mina hemtrakter bor det många (faktiskt enbart, när jag tänker efter) traktorkörande alfahannar med baseballkeps och permanent prilla, och flera av dem har ständigt Torsson i traktorspelaren. Vilket förstås enbart ländar till heder.
| |
|
| |  | |  |
|  | | Torsson live på The Tivoli, Helsingborg våren 2009 | |
|
|
| | | | | Tips på bra Torssonskivor:
Alla Torssonskivor är bra på sitt sätt, men tre studioinspelade plattor går ofta varma i min spelare: "Lingonplockning", "Therése och Valdéz" och så den senaste (se nedan). Den förstnämnda är en kompilation av gamla singlar m m, med olika sättningar av bandet. Den senare är en studioproduktion från tidigt 2000-tal. "Therése..." innebar att bandet fick ett modernare och tightare sound, men ändå behållit de typiska Torsson-kvaliteterna; envetet "plåstriga" refränger och så den lite småtorra men ack, så kluriga humorn i texterna.
Den senaste studio-CD:n, "Det fjärde bästa bandet i Lund" visar upp ett Torsson som hittat tillbaka till det forna soundet (läs: 70-talet). Livekänslan är stark , liksom låtmaterialet. Bandet uppträder för närvarande live mer aktivt än på länge och det mesta bådar gott för framtiden.
Kanske, om man får gnälla lite, saknar jag Wurlitzern från Therése... samt den snygga tolvsträngaren på låtenÅrhundradets klipp... Men är man inne på gnäll, så kunde väl pedal steelen från plattan Islands of Hawaii fått vara med på ett hörn igen...? Nä förresten, låt Torsson utvecklas eller regrediera som de vill. Huvudsaken är att de finns kvar! | |
|
| | | | |
| |
| | | | |
| |
| "Fuga manus" | © Johan Gustafsson 2010 | den 30 januari 2012 |
|
|
|
